mitt första inlägg på tusen år slutar i depp
anna jag känner mig bortkommen och har fallit över sommarlovets kant, känns som att jag är påväg mot fel gräns när vi pratar om ensamhet och ångrar att jag läste igenom alla mina inlägg här
jag hatar att klockan närmar sig halv tolv och jag sitter med datorn i knät medan jag gruvar mig för natten
varför gruvar jag mig för att sova?
sommarlovet kan bli ett fall som slutar hårt eller mjukt och man vet inte vilket förrän man är mitt i det
precis som när man kastar kubb och man känner precis efter kastet hur träbiten ska landa
den där jävla träbiten har jag inte kastat än och vet inte förrän om flera veckor var den ska landa
snälla
ljummen
jag hittade lite gläntor idag faktiskt
ögat ser allt, block icke sig självt
men vår session får nog utspela sig i vrinnevi
den här skogen har för mycket högt gräs som räcker dig till dina händer
det är ju iförsig vackert
välj din vitaste klänning så ska jag dekorera dig med blommor och blad
snart!
snart snart snart snart
ögat ser allt, block icke sig självt
bra!
jag kanske skulle ta och låna den andra.....
jag upplever saker hela tiden som är helt bisarra
sovgott
jag upplever saker hela tiden som är helt bisarra
situationer
jag begrundar människor, jag älskar att begrunda människor
att se dem ur olika perspektiv och lösa deras gåtor, tänka deras tankar
i botten på glaset
befinner jag mig
vi simmar alla människor inuti glas
i klart vitt vatten
dit når inga stormar
pärlorna skimrar utanför
onåbara
men det behövs inga tillbehör
vi låter oss stanna kvar
i botten på glaset
vi skimrar själva
vi är som äkta pärlor och guldklimpar
sovgott
lugnet
i ett litet litet ögonblick tänkte jag att det kanske var sant
gränsen som betyder noll
jag har börjat se bisarra ting i mitt huvud, som denuppochnervändageten.
är det nu vi klyvs isär? huggs till två bitar? vi blir som en kluven tunga, med två vassa elaka spetsar, men längst bak sitter allt ihop.
jag vet inte om jag förstår för det känns som att jag också bara har börjat falla mot gränsen
gränsen som betyder noll
livet i verkligheten
jag har börjat se bisarra ting i mitt huvud, som denuppochnervändageten.
rosor som slår ut som röda rivsår över hela min kropp
men när den lena handen nuddar mig så befrias jag för jag är en vild förvuxen ros instängd i en kropp
och ur rivsåren börjar röda blad att falla, tills hela min kropp är blek med rosspiraler som ärr, nej jag menar hennes kropp
för jag är ju befriad nu.
är det nu vi klyvs isär? huggs till två bitar? vi blir som en kluven tunga, med två vassa elaka spetsar, men längst bak sitter allt ihop.
också vi två.
oh darling, you look stunning!
[my turn]
jag tror dig säkert
[your turn]
jag tror dig säkert
krypen har börjat bita mig i läpparna igen
det svider
men dom försvinner strax, snart
jag ska bara säga åt dom
och då kan vi åka till stockholm
[your turn]
vägen ut
spåren i gräset och i vattenpölarna försvinner
allt försvinner
även det här
vi har exakt två månader och nio dagar på oss att skriva
sen är klocktorn borta.
civilbefolkningens lidande
ANNA
SKRIV
vill du åka till
sankt petersburg med mig
i ryssland
bara ryssland överhuvudtaget
det vore så coolt.
SKRIV
vill du åka till
sankt petersburg med mig
i ryssland
bara ryssland överhuvudtaget
det vore så coolt.
jag måste bara säga det att, håkan är jävligt snygg.
jag ångrar
did you get my message?
anna, jag är besatt, mindfucked, min hjärna snurrar
boktjuven kallar
anna, jag är besatt, mindfucked, min hjärna snurrar
mindfucked
jag vill vara liten igen, eller stor igen, och bara chilla utan att veta om att man chillar
för det gjorde man då
i fjärde klass
kryptex
såg på familjen annorlunda
barnen kryper och kräks och skriker om dom inte får godis
dom kryper in i min kropp och jag får panik
BARN i blodet, dans la coeur
allt är bara KAOOOOZZZZZ
lumos
nytt inlägg hallå kom igen
jag är jäkligt sugen på semla
och jag har problem som måste lösas
i mitt huvud ligger tärningar på rad
som väntar på att kastas
människors kallprat är så fruktansvärt falskt
men deras djupa prat om tankar är så jävla sant
jag hatar facebook
jag älskar snö
jag lyste
vilken jävla dag
kära A
jag skrev en gul postitlapp:
dina isblå ögon lyser i mörkret
den kanske blåste bort i vinden
och i skriken
men den finns iallafall
och någon kanske läste den
just nu läser jag strindberg
och jag fascineras så himla
han är konst
magin
Igår var jag på det dammiga biblioteket och smekte emma glorias röda, fula, äckliga tapet.
Det var TIDERS det när vi läste boken.
Fy------fan vad den var bra.
Förra året.
När Rein kom till oss. Jag ÄLSKADE hans jordiga fingrar, det barnsligt lockiga håret och hur hela han lyste av äventyrlighet.
Då vi startade klocktorn och skrev magiskt och svårläst, det för ett år sen i förrgår.
Hur vi la lappar i PFs fack och hur han nervöst blickade ut över klassrumshavet. Hur han stavade fel och hur han var hårdhänt, allmänt skakig och så jävla snygg.
När vi alltid satt vid samma bord i matsalen och blev asirriterade om någon annan satt där.
Hur du kladdade dressing på elementet och hur det blev typ en kalender.
Alla diskussioner.
Blickarna mellan våra ögon.
När vi åkte till LIDL och köpte juice the first time.
Mina hemligtheter.
Dina hemligheter.
Sista luciatåget.
Det var DÅ men nu är det NUNUNUNU
ANNAVIMÅSTEÄGASISTATERMINENFÖRFAN
alla vill till himmelen men ingen vill dö
Det var synd. Synd att du inte kom på avslutningen. Det säger jag för att jag är snäll. Och jag menar det.
Jag hoppas att du blir bättre i sinnet tills nästa termin, för den får du inte missa.
Allting blir bättre även fast det inte känns så just då. Men när det är som sämst, då kan det bara bli bättre. Eller hur?
Jag lovar dig det.
God Jul på dig Alpvallmo, min kära kompanjon och vän.
Glöm inte hur livet ser ut när det är bra.
I could have danced all night
vi ägde anna
fyfan vad vi ägde
det är dags att lämna det bakom sig nu
inte överanalysera
inte kräkas upp allting på sin egen tallrik
vi drömmer om våra egna små hus vid haven
hur vi flyr från verkligheten
kramar folk som man egentligen inte känner för hårt
jag ska börja krama hårt
vara snäll
se dem i ögonen så länge det går
och jag
ibland på kvällarna går det så himla dåligt för mig
jag biter mig i läppen och tårarna bränner och jag går raskt och rakt och bryr mig inte.
sitter på spårvagnen och tittar genom smutsiga rutor, som blixtar skiner allting upp av spårvagnens mattbleka gula ljus.
ett par som kysser varandra, en uppenbarelse, ett ljus. Hageby Centrums rosa neonskylt som bara skriker i natten, i det kalla, i imman som vi andas.
jag är jämt på dåligt humör, har inte lust. skrattar tyst och tycker allt är patetiskt, ska det vara så?
det växer en ros inom mig, taggarna skrapar så att det svider i mina sår.
"kärlek är som socker" skrev jag i mitt kärleksarbete, och hon berömde mig.
anna du finns kvar i skolan, trots din värmeresa, "det blir skönt för anna med lite värme". Du står vid skåpen och byter böcker, tom och skör som glas.
carina läste på musiken: emilia, jonna, tilda, grekland, albin, malin...
jag känner mig ensam och tom. tom och kall. kall och trött. trött men glad. glad för att det är som det är.
deppigt inlägg, men det är det värt.
stäng dörren, det är fan inte så svårt
dagarna är extrema men det händer ändå inte ett jävla skit.
alla skyltar brinner, jag ser inte vad det står, jag hittar ingenstans, ser inte vart jag ska.
han som sakta brinner upp men som jag aldrig ser, försvinner. han försvinner. jag vet inte om jag vill att han ska försvinna. förut ville jag det, men jag klarar inget annars.
snälla skriv
alla skyltar brinner, jag ser inte vad det står, jag hittar ingenstans, ser inte vart jag ska.
han som sakta brinner upp men som jag aldrig ser, försvinner. han försvinner. jag vet inte om jag vill att han ska försvinna. förut ville jag det, men jag klarar inget annars.
snälla skriv
människor försvinner ner i någon slags musik, drunknar i slagen
Lyssna på vad vi skriver, läs och förstå att vi undrar, du är som en undergång, en solnedgång, vi vet inte vad vi ska säga eller göra. Ska vi säga eller göra något?
Vi vet ingenting om dina tårar men bordet blir konstigt utan dig, utan någon av oss. Snälla kom och försök, det blir jobbigt att kvävas i sitt eget salta spott. Ingen är ett jävla skit, eller så är alla STJÄRNOR, så sa de idag och alla skrek sig hesa. Ingen är bättre, ingen är sämre. Vi behöver dina tofsar och pangar.
Anna kom.
Om du vill.
bokcirkel
böckerna faller rakt inpå mig
min hand viks och all sås rinner på mina kläder
det luktar äckligt
jag blir som en docka i dockoperationen
med ketchup
och äggtoddy
och brunsås i magen
tillslut spricker allt
inälvsexplosion
kalltkallt över armarna
snart spricker världen
kraskras
så låter det när vi traskar till skolan
allting en sista gång
åh, mitt hjärta går i tusen delar!
jag saknar bibblan, juice och emmagloria
jag saknar inget annat
kan inte känna efter
det finns bara ett som är viktigt
förutom det tror jag att du? åt antingen en äcklig kladdkaka eller jävligt goda bruna små insektskryp och kladdade av dig.
onda hjältar
KLOCKTORN har tagit sommarlovsledigt.
vi skriver inget mer förrän sommaren har dragit sin sista känsliga vind, tror jag.
snart, när vardagen andas hett i nacken så att håren kröker sig obehagligt kanske det återkommer.
vad den andra av oss gör vet jag inte, hon rycker bara på axlarna och svävar någon annanstans...
