klocktorn

jag vet inte om jag förstår för det känns som att jag också bara har börjat falla mot gränsen

gränsen som betyder noll

livet i verkligheten

jag har börjat se bisarra ting i mitt huvud, som denuppochnervändageten.

rosor som slår ut som röda rivsår över hela min kropp

men när den lena handen nuddar mig så befrias jag för jag är en vild förvuxen ros instängd i en kropp

och ur rivsåren börjar röda blad att falla, tills hela min kropp är blek med rosspiraler som ärr, nej jag menar hennes kropp

för jag är ju befriad nu.

är det nu vi klyvs isär? huggs till två bitar? vi blir som en kluven tunga, med två vassa elaka spetsar, men längst bak sitter allt ihop.

också vi två.