klocktorn

ibland på kvällarna går det så himla dåligt för mig

jag biter mig i läppen och tårarna bränner och jag går raskt och rakt och bryr mig inte.

sitter på spårvagnen och tittar genom smutsiga rutor, som blixtar skiner allting upp av spårvagnens mattbleka gula ljus.

ett par som kysser varandra, en uppenbarelse, ett ljus. Hageby Centrums rosa neonskylt som bara skriker i natten, i det kalla, i imman som vi andas.

jag är jämt på dåligt humör, har inte lust. skrattar tyst och tycker allt är patetiskt, ska det vara så?

det växer en ros inom mig, taggarna skrapar så att det svider i mina sår.

"kärlek är som socker" skrev jag i mitt kärleksarbete, och hon berömde mig.

anna du finns kvar i skolan, trots din värmeresa, "det blir skönt för anna med lite värme". Du står vid skåpen och byter böcker, tom och skör som glas.

carina läste på musiken: emilia, jonna, tilda, grekland, albin, malin...

jag känner mig ensam och tom. tom och kall. kall och trött. trött men glad. glad för att det är som det är.

deppigt inlägg, men det är det värt.