blodkärl i sprängingstillstånd
ett kanske brev.
kanske
eller?
Jag har krypit under en nyponbuske. Taggarna skär upp min sköra hud. Blod är känslor. Känslor som kan vara så jävla euforiska. Men blodet vill inte stanna,
aldrig.
och såren kommer aldrig läka, aldrig någonsin.
jag blir fan yr av att jorden snurrar och då blir jag rädd.
och hela jävla tiden kryper jag dit, till den där jävla metallspjälsängen som han har byggt. den jäveln asså.
vi ska gå laura, och jag ska säga ja.
men först måste vi åka till linköping, och DU vet varför.
jag vill bara skrika till dig, MIRAKELMARIONETT
