klocktorn

det borde komma upp en varningsskylt, en arg gubbe med käpp som slår en på fingrarna när man går in här. man vet att det frambringar en känsla som man inte öppnar armarna för, som man hatar. alla skriker att man ska leva i nuet o inte gruva sig för vad som komma skall. men vad är väl ett liv utan framtid? jag saknar att vara en del av planeten, vara jorden och inte pluto. ni, fan. du är så bra liljekonvalj, även om jag måste låta bli att sakna den röda blomman som blommade i alperna, hon blommar just nu inte ens i sällskap av vackra liljekonvalj. ibland vill jag bara skrika, ibland sjunga, men ingenting kan hindra oss, och det vet vi. vi har alla färgerna, medans andra har svart och vit. jag vill också vara med *vissen*

anna jag känner mig bortkommen och har fallit över sommarlovets kant, känns som att jag är påväg mot fel gräns när vi pratar om ensamhet och ångrar att jag läste igenom alla mina inlägg här

jag hatar att klockan närmar sig halv tolv och jag sitter med datorn i knät medan jag gruvar mig för natten

varför gruvar jag mig för att sova?

sommarlovet kan bli ett fall som slutar hårt eller mjukt och man vet inte vilket förrän man är mitt i det

precis som när man kastar kubb och man känner precis efter kastet hur träbiten ska landa

den där jävla träbiten har jag inte kastat än och vet inte förrän om flera veckor var den ska landa

snälla