en orkan istället för en vindpust

det borde komma upp en varningsskylt, en arg gubbe med käpp som slår en på fingrarna när man går in här. man vet att det frambringar en känsla som man inte öppnar armarna för, som man hatar. alla skriker att man ska leva i nuet o inte gruva sig för vad som komma skall. men vad är väl ett liv utan framtid? jag saknar att vara en del av planeten, vara jorden och inte pluto. ni, fan. du är så bra liljekonvalj, även om jag måste låta bli att sakna den röda blomman som blommade i alperna, hon blommar just nu inte ens i sällskap av vackra liljekonvalj. ibland vill jag bara skrika, ibland sjunga, men ingenting kan hindra oss, och det vet vi. vi har alla färgerna, medans andra har svart och vit. jag vill också vara med *vissen*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0