efter regnet
vitt.
här är allt vitt.
det kanske låter mildare än svart och mörker men det är så bländande.
jag går inte i åttan, jag går i en annan dimension. jag är återvänt till fasen där allt är inbillning.
det är alltid natt här, det är dammigt, ljust, du famlar efter någon men inte efter mig.
åh anna, ibland önskar jag att du visste. eller att du också förstod. men vi är bara bortglömda människor i ingentinget. vi kan inte göra nånting.
Kommentarer
Trackback
