klocktorn

Jag jämför dig hela tiden. Räknar dina minus och plus på fingrarna. Iakttar i smyg så att ingen anar nåt. Minspelet som går och förändras, vill vara med hela tiden. Jag vet inte om någon tar mig seriöst, hon som lyssnar på konstig musik typ. Som gör helt udda saker. Inge vill se under mitt skrivbord, men där sitter jag.

Ingen förstår nånting. Det är en bra fördel. Jag drömmer om vi båda var 15.

Ses på tågcentralen vill väl alla nån gång i livet.

Jag undrar som Anna, hur ska det här sluta? Bloggen, jaha okej. Men allt! När jag tänker allt menar jag oftast inget men nu menar jag allt. Det låter förstort, jag är för liten för livet. Ingenting att bekymra sig om.

Jag skriver på dom tråkiga dagarna och min vals. Valsar genom allting, i tretakt. Tiden ger ingen plats för livet. Man måste ta tiden själv.

Läs Sommarboken.